Tidsoptimist. Javisst.

Jag som är pessimist i grunden är förvånansvärt optimistisk när det gäller klockan.

Den här bilden tog jag idag för att demonstrera hur stressad jag alltid är när jag ska någonstans. Jag åker på en slingrig, slaskig landsväg på väg till Köping. Det är ca 1 mil kvar. Psykologin börjar kl 14, och jag har meddelat en läkarmottagning att jag kommer mellan 13:30-14:00 för att fixa en grej till jobbet, så det ska jag alltså hinna med innan skolan, som börjar om fyra minuter. Inte nog med det, bensinen är slut närsomhelst och lampan lyser ilsket rött. Jag tänkte tanka imorse innan jobbet, men hann inte, så jag tänkte att jag tankar på väg till skolan istället. Men det hinns absolut inte. Stressmomentet är ett faktum.

I just det här fallet hade jag varit på jobbet och kommit iväg lite sent. Men ofta är det likadant fast jag åker hemifrån. Det spelar ingen roll hur god tid jag har på mig innan. Jag kommer inte alltid för sent, men jag kommer alltid på håret i såfall. Jag vet inte vad jag har för skev tidsuppfattning, men det är inte OK. Jag måste lära mig att det är okej att komma lite för tidigt. Så dyrbar är inte min fritid att jag inte kan bjussa på några minuter, så jag slipper dessa stressade bilturer och för sena ankomster.