Friday night.

Inatt gjorde jag en helt crazy vurpa. Vera började gny inne i sitt rum, och jag vaknade och skulle knata dit som jag brukar, men istället rasade jag bara ihop pa golvet. Det var som att mitt vänstra ben var borta, men jag insag snabbt att det bara hade somnat. "Jag borde väl kunna ga ända", tänkte jag och tog mig upp pa höger ben för att ta nästa kliv. SMACK, sa det när vänsterfoten slog i tröskeln och benet vek sig igen. Jag föll ihop i en jämrande hög pa golvet. "Ajajajaj, ojjj, ajj". Nippe, klev upp, fattade ingenting och undrade vad som hände. "Ga till Vera, lämna mig här...", sa jag (ungefär...) och viftade iväg honom lite osjälviskt och heroiskt innan jag halade mig tillbaka till sängen.

Jag har ALDRIG haft ett sa djupt sovande ben!! Det var lixom helt väck. Ascoolt! Idag har jag jätteont i tarna, vristen och vaden, men det var det ju helt klart värt!